Drottningen av Ödelandet

Det var en gång en drottning. Det var Drottningen av Ödelandet. Hon bodde på ett högt och stort slott utanför den vilda skogen. Slottet var vitt med oändligt höga torn och slottet var alltid rent utan fläckar eller smuts. I slottet fanns bara drottningen, hennes tjänare, vakter och hennes svarta häst som gnagde gräs i en stor trädgård utanför slottet. Trädgården hade hundra träd med äpplen och drottningen var mycket rädd om dessa äpplen. De var blodröda och smakade ljuvligt som inget annat äpple kunde göra, därför hölls trädgården låst bland höga stängslen av järn och koppar. Drottningen påstod att trädgården låg under magi, en magi som hon själv hade utfört. Det sades att träden vattnades med hennes blod och var förgiftat.
Drottningen levde i all lyx och prakt och fick allt hon ville. Hon bar alltid tunga men vackra klänningar och hennes hy var som en dockas, vitt, polerat och ömtåligt. Hennes ansikte täcktes för med en svart mask varenda dag, vissa sade att det var för att skydda sin hud.
Varje dag åt hon ett äpple till frukost. Drottningen krävde att äpplet skulle vara fullt moget och det skulle vara rödare än hennes eget blod. Därför skar hon sig alltid i fingret och jämförde med äpplet. Utan ett blodrött äpple om dagen skulle hon dö.

En morgon tittade drottningen ut genom sitt fönster och upptäckte att ett träd hade inga äpplen. Hon fick en chock och svimmade av i sin sal som var fylld av äkta silver. Genast bad kyparen tjänaren att hämta ett äpple, det var illa kvickt. Han öppnade drottningens mun och lät henne äta en klyfta av äpplet. Hon var snart på sina ben igen och tänkte att hon klarar sig nog med nittionio träd.

Men nästa dag hände detsamma och det blev bara värre och värre, tillslut fanns inget träd kvar förutom ett äpple som låg på gräsmattan och drottningen var i all förtvivlan. Utan sina träd blev hon svagare och svagare och hon skulle dö snart om inget gjordes åt saken. Drottningen bestämde sig att hennes vakter fick titta till om nätterna varför och hur träden försvann. Sedan gick hon och lade sig och sov sött.
Morgonen därpå när hon vaknade stod en vakt vid hennes säng och sade:
- Jag ber så hemskt mycket om ursäkt men det är er häst som äter upp era träd och äpplen, vi har försökt stoppa det men hästen är för stark.
Drottningen blev rasande:
- Ni är ju tio män och ni kan inte hålla min häst från att äta mina utsökta äpplen och dyrbara träd? Förfärligt!
Hon stannade kvar i sängen hela dagen och åt inget äpple. Kyparen försökte få henne att äta åtminstone en liten tugga av det sista äpplet, men hon ville inte, i stället ställde hon sig upp och slog sönder allt silver runt omkring sig och sprang sedan ner alla trappor och ut till trädgården och till hästen.

Drottningen slet av sig sin mask och för första gången visade hon sitt ansikte mot solen, snabbt grep hon tag om ett svärd från en vakt och med all raseri försökte hon halshugga av hästens huvud. Drottningen lyckades och hästens huvud föll mot marken med ögonen utspärrade av rädsla. Hon tittade ner mot hästen och märkte att inget blod kom, nej - tvärtom, hon kände att det droppade blod från hennes egna hals. Drottningen kved till av fasa och slängde svärdet ifrån sig. Det var ett jack i hennes hals och det brändes för att det gjorde så ont. Vakterna omkring henne var hjälplösa och kunde inget göra och hon låg på knä med händerna om halsen. Det bultade inifrån halsen och hon kunde inte tala, det kom mer och mer blod men hon tittade fortfarande på hästens huvud som låg torrt med sina stora ögon. Drottningen tappade mer blod och alla hennes kläder var röda.
Tre tjänare kom med stora bunkar för att fylla med blod, det slutade inte komma och drottningen kunde inte skrika och låg på rygg av smärta medan blodet forsade ut ur hennes hals. Mitt i allt stannade hennes blick och stelnade till, så pladask lämnade hennes själ hennes kropp och världen.
Drottningen låg stendöd. Hyn var blek och tunn utan blod och tjänarna hade fått upp till hundra bunkar fyllda med blod. Ingen sade ett ord, det var alldeles tyst i den magiska trädgården. Drottningens kropp låg orörlig på gräset bredvid hästhuvudet och en tjänare lade dem båda i en stor svart kista. Sedan bar de kistan iväg och kastade den i sjön utanför slottet.

En vecka gick och det var tystare än vanligt i slottet, konstigt nog fortsatte alla tjänare och vakter arbeta med sina sysslor som förr. Kyparen hade det sista äpplet kvar och planterade det i trädgården. Han vattnade äpplet med en av bunkarna från drottningens blod.

Dagen efter stod ett nytt äppelträd i trädgården. Alla häpnade till i slottet, även fåglarna som började sjunga igen deras vackra sång. Det kvittrade och blomstrade snart igen efter allt som varit dött. Kyparen tog ett nytt äpple från trädet och planterade det i närheten. Så fortsatte han med sammanlagt hundra träd och han vattnade med sina hundra bunkar till var och ett av trädet.
Trädgården låg fridfullt och ingen rörde träden. De var så vackra och än idag står det kvar på sin plats i full grönska till minnet av Drottningen av Ödelandet.

2 kommentarer:

  1. HAR DU SKRIVIT DET? Du är begåvad Jill, det var ren njutning att läsa! :)

    SvaraRadera
  2. Jag tackar Emma! Det var just den njutningen jag försökte fånga :)

    SvaraRadera