Min första riktiga kärlek var S.
Jag var kär elva månader i sträck. Jag kunde inte tänka mig ett liv utan honom, och det var så mycket jag ville uppleva tillsammans, bara vi två.
Det här var snart tre år sedan jag blev blixtförälskad i honom. Oh my, jag var elva, haha!
Vi blev vänner början av sommarlovet, på ett musikläger, fast jag blev intresserad innan vi blev vänner. Vi höll någon oseriös kontakt resten av sommarlovet.
Något sms hit, något mail dit.
Jag fick vänta ett helt sommarlov innan vi fick träffas igen, det var inte lika kul... Det kändes som evigheter, men den där pirrande känslan när skolan började och jag tänkte hur underbart det kommer bli för att jag kommer se honom.
Det blev september.
Vi blev tillsammans ungefär fyra månader efter att jag blev intresserad, på en fredag i mitten av ett soligt september.
Det höll ett par månader, vi hade det trevligt tillsammans och gjorde saker, gick på museeum, umgicks med varandras familjer, såg filmer tillsammans, lyssnade ibland till musik, pratades, kramades, gick på fest tillsammans. Det hela var supergulligt!
Allt har sitt slut, kärleken har också slut. Vårt slut blev början av år 2009, efter att ha varit tillsammans i nästan fem månader.
Sedan fortsatte jag vara kär tills ungefär april eller något. Sakta, men säkert som sand, rann det ur mina händer. Det blir lite så när man inte får något tillbaka när man är kär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar