Halvnoten

Jag har kommit på en av mina första regler på min blogg om vad jag skriver här. En riktigt bra gyllene regel är det.

Aldrig, aldrig, aldrig ska jag be om ursäkt i min blogg eller be om förlåtelse.

Det är det tråkigaste man läsa i en blogg, folk som skriver i var tredje inlägg ursäkter varför man inte har bloggat. Om ditt och datt.

Herregud, det är tråkigt. Supertråkigt. Sluta!

Det är en annan sak att skriva varför man inte har kunnat blogga, but no excuses please.

I alla fall jag ska inte göra ursäkter i min blogg. Folk som läser får acceptera när jag inte är i skrivande stund. Jag skriver inte för er skull, jag gör det för min egen.

Inte heller slänger jag in ett dåligt inlägg för att underhålla folk, hellre lägger jag mer tid och bättre kvalité i färre inlägg.

That's it!

(Så klart blir jag mer glad och motiverad när ni skriver gulliga kommentarer för då vet jag att det finns liv här, det finns också liten del av varför jag bloggar att jag ska kunna få lite respons från er därute.)